Milano nästa

Ojoj säger jag bara. Gick tydligen hemifrån utan nycklarna till lägenheten imorse. Insåg först när det var 1 timme kvar av föreläsningen att dom inte låg i varken väskan eller jackfickan. Gissa om jag blev stressad. Mina hyresvärdar är nämligen ofta ute och reser, så skickade snabbt ett sms till Paolo, men fick inget svar. Hade skickat ett igår också, men även där svarslös. Givetvis skulle Bellini prata så länge som möjligt just idag, men slutligen var det över och jag tryckte snabbt på ring-knappen för att ringa Paolo. Han svarade och Daniela, hans fru, var hemma! En sån lättnad!! Tänk om de varit borta...

När jag väl var hemma höll jag tummarna hårt för att nycklarna skulle ligga där jag alltid lägger dom, och jajamensan! Där låg de fint och väntade. Fyra månader tog det innan jag låste in nycklarna. Inte lär det hända igen iallafall!

Nu blir det strax Milano och imorgon tidigt går planet till London!

Ciao

Oh god, is all I can say. Noticed with an hour left of the lecture, that my keys were nowhere to be found. I'd locked them inside my apartment. Man, did I get nervous. My landlord tends to go abroad alot and I couldn't get out of class fast enough to call and see if he was home. Bellini didn't seem to wanna stop talking, but then finally. I almost ran home crossing my fingers for the keys to be where I usually put them.

And there they were waiting! It took four months before I forgot them, and it is surely to be the last time as well!

Heading to Milan shortly. My plan takes off early for London Heathrow!

Ciao